agnes

Det är faktiskt fascinerande att åka tåg, händer alltid något verkar det som. Ibland mindre trevliga saker, som igår när jag såg en kvinna spy i en påse. Dock är det underhållande att höra folks diskussioner. Idag hörde jag tre ungdomar som pratade politik, jag blev riktigt upprörd och ville skrika ´ni vet fan inte vad ni pratar om´, men det gjorde jag inte. Det var även en kille som gjorde slut med sin flickvän i telefon och en rödhårig (kanske inte för att det har någon betydelse) pojke i ungefär 14 års åldern som var så otroligt rolig så jag fick bita mig i läppen flera gånger för att inte skratta högt.

 

I morse när jag satt på tunnelbanan kom det en kille (ja han såg bra ut, verkligen) och satte sig framför mig. Jag reste mig upp lite innan tåget stannade, sen stannade tåget och då tappar jag såklart balansen och råkar sätta mig i killens knä. Jag dog lite. Åh herre min gud vad pinsamt det var. Som tur var skrattade han bara. Sen när jag gick ur tåget vinkade han glatt genom fönstret.

 

Vet inte vad det här inlägget gick ut på. Man måste se de roliga i de mest vardagliga sakerna antar jag.

"Graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt"
      
Kom änglar.

Fick sms av Torkel 04.37 i natt.

"Jag sitter här och kollar på bilden på dig med solen i bakgrunden, och inser hur mycket jag saknar dig. Att vakna och andas in den väl igenkända doften av ditt nyduschade hår. Det är hos dig jag känner mig säker, det är hos dig jag är hemma. Älskar dig så otroligt mycket."

Jag hatar att vara ifrån dig, det är väldigt jobbigt när du är i Lund och jag är här. Älskar dig.

Jag blir liksom sprallig i hela kroppen. Kan inte sitta stilla, jag vill bara springa och inte stanna. Rastlös. Vill. Inte. Stanna. Vill bara köra på, så in i helvete. Jag orkar inte sitta stilla, kan inte koncentrera mig på något annat. Jag är liksom glad men samtidigt frustrerad. Vet inte varför jag känner som jag gör, vad händer?

Jag vill bara springa.

Det känns som att du är med i en film. Du ser det objektivt, vet att sånt händer andra men aldrig en själv. När vi fick veta det så kändes det som att jag inte var i min kropp. Jag var personen som satt i tevesoffan och såg filmen. Men det hände just mig, och jag kunde inte trycka på någon paus-knapp.

Det var så svårt att acceptera. Alla andras liv fortsatte precis som vanligt, och det kunde jag inte förstå. Förstod dem inte vad som hade hänt? Hur kunde folk jag såg skratta? Vad fanns det att vara glad över? Världen hade ju blivit en mörkare plats, i alla fall min.

Jag brukade stå vid fönstret och se ut på människor som gick utanför på gatan. Folk som sprang för att de kanske hade bråttom till ett möte, de som inte alls hade bråttom och strosade på i lugn takt med ett finurligt leénde på läpparna och barnen som glatt cyklade förbi. Människor fascinerar mig.

Händer sånt här bara mig, tänkte jag. Skulle någon av de människor jag såg på komma hem och få veta att någon av deras kära hade gått bort?

Nej, livet är som en film. Alla har en historia att berätta och allas liv slutar med "the end".

Jag

YO MAMA

vet du en sak?

min pappa var en motherfucker

hahahaaaaahaha

den var kul

18:47Maria

YO GUSSEN

ja det var väldigt skojig

Åh underbart!

Jag är den mest otekniska personen i världen (ibland undrar jag varför jag går mediainriktning), men jag är även klåfingrig, nyfiken och dumdristig.

Det resulterade i detta fall denna fula design på min blogg. Vad hände? Jag råkade trycka någonstans och så blev det som det blev. I need heeeeeeeeelp. I need Pontus. Han är den enda som kan göra det bra. Får vara på honom att han ska hjälpa mig. Så äré.

Idag när jag satt på tåget så läste jag metro. I den var det en intervju med någon miljöpartist om hur man skulle göra skolan "bättre". Då sa den här människan att man måste utbilda lärare för att kunna hjälpa de bästa men även sämsta eleverna i skolan. Alltså jag blir så jävla arg. Det är inte fel att utbilda lärare, det är inte det jag syftar på, men hur fan kan man uttala sig "de bästa och sämsta eleverna i skolan". Man säger bara inte så.


Vadå de sämsta? Vilka är de sämsta? Är de dem som räknar matte långsammare än de "bästa"? Kan hon stå inför de här eleverna som hon har kategoriserat som de "sämsta" och säga att de är sämst? Nej jag tänkte väl det. Och om hon mot all förmodan skulle kunna säga det så är hon (ursäkta språket) körd i huvudet. Hur hon än tänkte där så var det korkat. Smart att uttala sig så nu innan valet också, verkligen.

Pucko!

Satt precis på bryggan och såg ut över sjön. Helt själv. Bara jag. Tänkte på hur naiv jag kan vara. Skrattade inombords för mig själv, lämnade det bakom mig och gick upp till huset där de jag älskar var.

Ibland är en dröm det finaste man har.