agnes

Under det här året har jag sålt alla mina tre hästar. Eller okej, på lördag åker den sista (Justin) och det är ju i och för sig 1 januari. Det känns konstigt att från att jag var 10 år haft egen häst till nu ingen. Men livet förändrats vart man än går och det är väl så det ska vara. Familjen kommer hur som helst ha kvar två hästar.


Max

Paloma

Jusin när han var föl

Och jag hoppas att du kan se mig nu
Och jag hoppas att du....
hör mig nu

God jul.

Idag fick jag ett så otroligt fint brev hemskickat från Malin. Blev så himla glad. Jag vill att alla i hela världen ska veta hur mycket jag tycker om den människan. Jag vill att alla i hela världen ska veta hur mycket hon tycker om mig. Hur mycket vi tycker om varandra. Därför väljer jag att skriva det här;

Agnes Engström,

Du är en av de människor jag triva allra bäst med. Utan dig skulle jag nog vara en annan människa. Du kan verkligen få mig att må bra. Ibland kan du säga eller göra något som får mig att känna mig viktig. Ibland räcker det med bara en blick. Jag vet inte riktigt hur du gör, men jag måste säga att du gör det riktigt bra.

Du vet vad du vill och du är inte rädd att säga vad du tycker. Du är full av energi och har alltid förslag på hur helgen ska spenderas på bästa sätt. Och även fast du oftast är glad och sprudlande kan du visa när du inte mår bra. Jag kanske inte alltid är bra på att prata, men jag är en jävel på att lyssna. Detssutom älskar jag att kramas, så känner du dig någonsin kramsugen är jag inte långt borta.

Du är en av de vänner jag känner att jag skulle kunna ringa mitt i natten. Du finns i min "innersta cirkel" och jag vill inte ha dig någon annanstans. Tack kära vän för att du finns i min närhet.

Kram från Malin

Helt jävla underbar är hon. Dessutom hade hon klippt ihop massa bilder från oss i den "innersta cirkeln". Ingen av oss är nykter på en enda bild. Mycket underhållande.

Från och med nu ska jag inte heller bry mig om någonting. Ta allting som det kommer. Antingen blir det bra eller så går det åt helvete. Ja, jag ska sluta bry mig. Har ingen aning om hur det här kommer att gå. Time will tell. Det enda jag vet är att det finns ingen människa som kan såra mig så mycket som du kan.

Imorgon kommer Torkel "hem" och stannar i en månad. Mycket märkligt, men kul förstås. Nu ska jag skriva på min bok och imorgon ska jag jobba. Hallelujah.

Ibland undrar jag hur lärare tänker. Är det inte ett krav på att lärare måste gå på någon slags "psykologiskt tänkade kurs" ?. Det borde det vara. Under den tiden jag gick i grundskolan så rättade alltid lärarna i ens böcker och om man hade fel tog de en röd penna och gjorde ett stort rött streck. Kom igen, hur fan tänker man då? Tror de att eleverna blir peppade att göra om och göra rätt? Inte blev jag det iallafall.

Jag kommer ihåg när jag gick i 4:an. Min kompis hade precis varit framme hos fröken och fått tillbaka sitt mattehäfte där varje sida var täckt med rött, sidan hade nästan bytt färg helt. Usch vad jag tyckte synd om henne. När hon kom mot mig så såg jag att hon skämdes, att hon kände sig dåligt. Hon såg skamset ner när hon satte sig i bänken bredvid mig och sa sorgset men tappert:

- Egentligen gör det inte så mycket. Röd är ju min favoritfärg så jag blir nästan glad..

Laddar upp den här bilden för 1. Malin är så jävla snygg på den 2. Hon är bra, riktigt bra.

Okej nu är jag lite upprörd.

HSGSJDAHDJÖALSJDFAJGFHSKAROWQEIJSFKHKSDFÖAPFNEFDJAÅÄASJFASHFDJ CNRYTEUWQ

Japp, nu känns det bättre!

Bra att hästarna våra gillar vädret. Jag avskyr vintern, fast det är fint.

Har varit vaken sedan 5 i morse för jag har jobbat. Och ikväll ska jag ut på gayklubb, får se hur det går..

Livet är som en bergodalbana. Ibland kan det vara på topp när hela kroppen fylls av härliga endorfinkickar, för att i nästa stund dala ner. Det kan gå igenom tunnlar man aldrig tror att man skulle komma ur, men tillslut hittar man ändå ljuset. Man kan vara förväntansfull och exalterad, men ändå kan det sluta med att man står och spyr efteråt. Ibland känner man att man inte vill men går med på det ändå, och medan man blir fastspänd så tänker man ”hur kunde jag gå med på det här?”, till att sedan tänka ”det här är det roligaste jag har varit med om!”. Ibland snurrar det bara och man känner att man inte pallar med, och ibland skriker man av rädsla. Efter kan man tänka ”varför gjorde jag det här?”, eller så kan man tänka ”det här vill jag göra om”. Ibland snurrar allting och man åker runt som i en loop, men vet inte vad som är upp eller ner eller vad som är rätt eller fel. Man kan lära sig en läxa av det, man kan lära av sina misstag, om man nu anser att det var ett misstag.

 

Du kan välja vilken bergodalbana du vill åka. Det kan antingen vara en som nyckelpigan på Gröna Lund som är behaglig men inte överraskande. Eller så kan det vara en som går kors och tvärs där man inte hänger med i tempot men ack kan vara så mycket roligare. Det är ditt val, det är du som bestämmer vilken attraktion du åker med.