River en vacker dröm
Alltid Om du älskar mig Kommer jag lämna dig Och om du lämnar mig Kommer jag att älska dig
23.14
Jag vet inte hur många gånger min pojkvän har kallat mig för drama queen. Och ja, det kan nog stämma. Våra gräl utspelar sig som krig och han har X antal gånger fått höra riktigt fula ord och det har hänt att jag har knuffat till honom hårt för jag var så arg (vilket resulterade i att jag fick ont istället).
När jag blir arg så blir jag åh, SÅ arg. Jag stampar i golvet och skriker. Men när jag blir glad så åh, SÅ glad blir jag. Senaste gången jag blev så där riktigt jävla glad var när jag klarade uppkörningen, då grät jag och skrek av glädje inför snubben jag körde upp för. Och när jag klarade teorin så skrek jag "FYHELVETE VAD SKÖNT" högt i salen och gick ut och hoppade, bokstavligt talat.
Det är liksom jag. Och då bryr jag mig inte om någon kallar mig för drama queen. Jag vägrar att leva ett liv där allting är "lagom kul", "lagom bra", "lagom roligt". Jag vill inte leva ett monotont liv. Och jag tror att han ändå tycker om det, speciellt när jag är så där äckligt glad. Jag är så trött på mellanmjölks Sverige där allting är så himla monotont hela tiden. Monotont. Monotont. Monotont. Våga var lite mer dramatisk.
För i slutänden så tror jag att livet blir fan så mycket roligare då.
När jag blir arg så blir jag åh, SÅ arg. Jag stampar i golvet och skriker. Men när jag blir glad så åh, SÅ glad blir jag. Senaste gången jag blev så där riktigt jävla glad var när jag klarade uppkörningen, då grät jag och skrek av glädje inför snubben jag körde upp för. Och när jag klarade teorin så skrek jag "FYHELVETE VAD SKÖNT" högt i salen och gick ut och hoppade, bokstavligt talat.
Det är liksom jag. Och då bryr jag mig inte om någon kallar mig för drama queen. Jag vägrar att leva ett liv där allting är "lagom kul", "lagom bra", "lagom roligt". Jag vill inte leva ett monotont liv. Och jag tror att han ändå tycker om det, speciellt när jag är så där äckligt glad. Jag är så trött på mellanmjölks Sverige där allting är så himla monotont hela tiden. Monotont. Monotont. Monotont. Våga var lite mer dramatisk.
För i slutänden så tror jag att livet blir fan så mycket roligare då.
När de dunkade mitt huvud i stengolvet, kändes det bara riktigt på nåt sätt.
Jag blir så rastlös nu när jag har sålt min ponny och familjen "bara" har 5 hästar kvar. Så jag har börjat springa. Och jag springer. Och springer. Och springer. Och det är så jävla skönt.
När vi växte upp, lekte livet, vi var evighetens hopp.
Hej Pappa.
Det var ett tag sedan vi hördes, närmare bestämt sju år sedan. Jag tänker på dig en del. Ibland väldigt mycket, och vissa dagar inget alls. Det är märkligt det där hur en person som man har tagit för givet i livet plötsligt kan försvinna från en så fort. Frågan är vart. Vart är du?
Men det är klart, jag har aldrig tagit dig för givet. Aldrig någonsin. Du har aldrig varit en självklarhet i mitt liv. Mamma däremot, hon har alltid varit en självklarhet i mitt liv. Även det är märkligt. Varför var aldrig du det?
Jag har så sjukt mycket frågor som jag skulle vilja ställa till dig. Jag är inte den där lilla flickan som jag var när vi senast träffades. Idag är jag, även fast det inte alltid känns som det, vuxen. På den tiden förstod jag ingenting. Jag visste att du var annorlunda och inte som andra pappor.
Dock vet jag att om jag någonsin får träffa dig igen så skulle jag inte få fram några ord. Jag skulle inte ha något att säga till dig. Vad är det jag ska säga till dig egentligen? Du har ju aldrig funnits där för mig.
För några år sedan hörde jag en vän säga "den som tar livet av sig och vågar möta döden är modig." Det är det mest korkade jag har hört. Det är inte modigt. Det är fegt. Du hade två val pappa. Antingen kunde du ta tag i ditt liv och göra något bra utav det. Om det inte var för din skulle så kunde du ha gjort det för min och Ellens skull. Du hade två döttrar. Två döttrar som du i slutänden gav fan i. Du valde en annan väg, den fega vägen. Du valde att ta livet av dig. Du valde den enkla vägen.
Var det inte värt att kämpa för min och Ellens skull?
Här om dagen tog jag körkort. Då tänkte jag på dig. Varför fanns inte du där då? Varför kunde jag inte få ringa till digoch skrika av glädje att "pappa jag har tagit kööökort!". Varför? Är det inte alla pappors dröm att få vara en del av sin dotters liv och dela de stunderna med henne? Du valde bort att vara min pappa. Men det är okej. Jag har en annan pappa, Eric. Och jag har en underbar mamma och syster som alltid har funnits där för mig, till skillnad från dig.
Egentligen vet jag inte vad jag känner, bara att det är tragiskt att det skulle sluta som det gjorde. Jag kan inte göra något åt det. Det var ditt val.
Det enda jag önskar för din del är att du är lycklig var du än är.
Med vänlig hälsning
Agnes Engström
Din dotter
Det var ett tag sedan vi hördes, närmare bestämt sju år sedan. Jag tänker på dig en del. Ibland väldigt mycket, och vissa dagar inget alls. Det är märkligt det där hur en person som man har tagit för givet i livet plötsligt kan försvinna från en så fort. Frågan är vart. Vart är du?
Men det är klart, jag har aldrig tagit dig för givet. Aldrig någonsin. Du har aldrig varit en självklarhet i mitt liv. Mamma däremot, hon har alltid varit en självklarhet i mitt liv. Även det är märkligt. Varför var aldrig du det?
Jag har så sjukt mycket frågor som jag skulle vilja ställa till dig. Jag är inte den där lilla flickan som jag var när vi senast träffades. Idag är jag, även fast det inte alltid känns som det, vuxen. På den tiden förstod jag ingenting. Jag visste att du var annorlunda och inte som andra pappor.
Dock vet jag att om jag någonsin får träffa dig igen så skulle jag inte få fram några ord. Jag skulle inte ha något att säga till dig. Vad är det jag ska säga till dig egentligen? Du har ju aldrig funnits där för mig.
För några år sedan hörde jag en vän säga "den som tar livet av sig och vågar möta döden är modig." Det är det mest korkade jag har hört. Det är inte modigt. Det är fegt. Du hade två val pappa. Antingen kunde du ta tag i ditt liv och göra något bra utav det. Om det inte var för din skulle så kunde du ha gjort det för min och Ellens skull. Du hade två döttrar. Två döttrar som du i slutänden gav fan i. Du valde en annan väg, den fega vägen. Du valde att ta livet av dig. Du valde den enkla vägen.
Var det inte värt att kämpa för min och Ellens skull?
Här om dagen tog jag körkort. Då tänkte jag på dig. Varför fanns inte du där då? Varför kunde jag inte få ringa till digoch skrika av glädje att "pappa jag har tagit kööökort!". Varför? Är det inte alla pappors dröm att få vara en del av sin dotters liv och dela de stunderna med henne? Du valde bort att vara min pappa. Men det är okej. Jag har en annan pappa, Eric. Och jag har en underbar mamma och syster som alltid har funnits där för mig, till skillnad från dig.
Egentligen vet jag inte vad jag känner, bara att det är tragiskt att det skulle sluta som det gjorde. Jag kan inte göra något åt det. Det var ditt val.
Det enda jag önskar för din del är att du är lycklig var du än är.
Med vänlig hälsning
Agnes Engström
Din dotter
Säg mig att vi har någon överraskning kvar,
I lördags spelade Oskar Linnros i Lund. I lördags var jag i Lund. I lördags kunde inte jag gå och se honom spela för att jag inte studerar på Lunds Universitet.
Fanfanfaaan.
Och den 20e november spelar han i Södertälje, men då kan inte jag gå och se honom. För vart är jag då? Jo i Lund. Great. Hans låt Annie Hall spelades om och om i mitt huvud den kvällen. Den är så himla vacker.
Men jag ska inte klaga för jag ska se Håkan Hellström då. Jag kommer bete mig som en sån där riktigt töntigt äcklig liten tjej som står och skriker/gråter/svimmar när jag ser honom. Jag ÄLSKAR Håkan.
Om du vore bränd som mig, skulle jag gå hem med dig, skulle du vara allt jag någonsin velat ha.
Imorgon åker jag till Torkel och till Lund. Jag ska få se hans nya lägenheten och på lördag ska vi åka till Malmö. Mmm sen vet jag inte.
Time will tell.
Time will tell.
För sent för Edelweiss
Du säger att kärleken aldrig var till för dig Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig Och varje moln är trasigt du räknar allt sorgligt natten lång och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig. Spelar det någon roll? Nej kanske ingen kanske allt egentligen.
Mitt namn är mycket och jag vill ha mer
Aaaa, låt det gå Aaaaa, mitt huvud går Aaaaaa, som allt Aaaa, låt det gå Aaaaa, mitt huvud går Aaaaaa, som allt går
And pray to God he hears you
Jag har ett hjärta på höger fot. Det hjärtat kommer från Rhodos och kommer alltid att vara på min kropp. Jag kommer aldrig få det ogjort.
Vill jag ens det?
Nej. Den är lätt att dölja och då tänker jag inte så mycket på den. Men jag gillar den. Jag kommer alltid le när jag ser den och tänka på mina vänner som jag var på Rhodos med.
Den är liten, men den betyder mycket för mig.
Mitt hjärta.
Vill jag ens det?
Nej. Den är lätt att dölja och då tänker jag inte så mycket på den. Men jag gillar den. Jag kommer alltid le när jag ser den och tänka på mina vänner som jag var på Rhodos med.
Den är liten, men den betyder mycket för mig.
Mitt hjärta.
För hjärtat pumpar utav nitroglycerin
Sträcker upp mina händer
Tror att det här kan vara början på nått stort
Jag står precis på gränsen
Horisonten är nån annans konstruktion
Tror att det här kan vara början på nått stort
Jag står precis på gränsen
Horisonten är nån annans konstruktion
Jag vill se, prova och uppleva
Idag har jag varit på föreläsning om att plugga/arbeta/studera eller jobba som volontär i andra länder. Herregud vad gärna jag vill resa. Sedan 7an så har jag vetat att jag vill resa efter gymnasiet, men inte vart eller hur. Nu känner jag att jag skulle vilja arbeta och sedan resa runt utan något större mål utan bara uppleva. Jag blir helt pirrig i hela kroppen när jag tänker på det. Jag vill bara åka. Åh.
Även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur
Exakt precis på pricken så här känner jag just nu:
Jag behöver någon som behöver mig. Nu är jag liksom.. Själv.
Jag behöver någon som behöver mig. Nu är jag liksom.. Själv.
Alegría!
Idag har jag gråtit glädjetårar, och det bästa är att än är den inte slut!
No comprendo español.
Spanjorer som inte förstår så mycket engelska, och svenskar som inte förstår någon spanska alls skulle jag inte påstå är en så bra kombination. Visst, vi har kul. Men vi förstår absolut ingenting av vad varandra säger. Lösning=Kroppsspråk.
Imorgon ska vi till Gröna Lund och se Hoffmaestro och det ska bli awesome. Om någon undrade liksom. Jag menar, väldigt många är säkert väldigt nyfikna på vad jag har för mig. Verkligen.
Godnatt.
Imorgon ska vi till Gröna Lund och se Hoffmaestro och det ska bli awesome. Om någon undrade liksom. Jag menar, väldigt många är säkert väldigt nyfikna på vad jag har för mig. Verkligen.
Godnatt.
Idag är en bra dag.
Ellen: Agnes, vad är en giljotin för något?
Agnes: Ja men du vet en sån där sak som halshugger folk.
Ellen: Jahaaa jag trodde det hade med politik att göra!
Klockrent Ellen. Tur för dig att du röstar på rätt parti i alla fall.
Och då syftar jag på ett parti som inte kör med smutskastningskampanjer för att ragga röster. Jag menar, är de såna bra förebilder som gör så och föregår de som ett gott exempel? Klanka ner på andra för att själv nå toppen. De kommer knappt ens med vettiga förslag själva utan kör på "åh ni är så dåliga blabla". Ja men kom med något bättre förslag då? Nej då blev det lite knepigt va. Osvosv. Usch.
23.30 ska jag förresten vara på skavsta flygplats och hämta Lara, min spanjor. Det blir...intressant. Hon frågade om vi har värme i våra hus i Sverige, tror säkert att det går isbjörnar på gatan också. På lördag ska vi ha kräftskiva hemma hos Kevin med alla spanjorer, det har jag och Elin bestämt. Hoppas det är okej för Kevin också.
Agnes: Ja men du vet en sån där sak som halshugger folk.
Ellen: Jahaaa jag trodde det hade med politik att göra!
Klockrent Ellen. Tur för dig att du röstar på rätt parti i alla fall.
Och då syftar jag på ett parti som inte kör med smutskastningskampanjer för att ragga röster. Jag menar, är de såna bra förebilder som gör så och föregår de som ett gott exempel? Klanka ner på andra för att själv nå toppen. De kommer knappt ens med vettiga förslag själva utan kör på "åh ni är så dåliga blabla". Ja men kom med något bättre förslag då? Nej då blev det lite knepigt va. Osvosv. Usch.
23.30 ska jag förresten vara på skavsta flygplats och hämta Lara, min spanjor. Det blir...intressant. Hon frågade om vi har värme i våra hus i Sverige, tror säkert att det går isbjörnar på gatan också. På lördag ska vi ha kräftskiva hemma hos Kevin med alla spanjorer, det har jag och Elin bestämt. Hoppas det är okej för Kevin också.
you know just how to light my fuses
Oh boy
You make me feel so
Oh boy
You really turned me
On boy
And I don´t know what to do
I really really want to..
And I feel as though I've known you since a thousand years
|
|||||
|
|||||
|
|||||
|
|||||
Ibland kan lycka köpas för pengar.
Det kanske var bundet.
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan vara så förfäligt
Det kan vara så bra
Det kan vara så förfäligt
Det kan vara så bra
Allt det vi gjorde, den stunden vill jag göra om.
Idag skrev jag ner en sak på tåget som jag kom och tänka på. Det är lite upprepning av det som jag skrev för någon dag sen men så här skrev jag.
Och så var skolan igång igen efter ett långt sommarlov. Det är kul tycker vissa, andra inte. De flesta är förhoppningsvis glada att träffa alla klasskamrater hur som helst. Men jag är tveksam att om lika många känner längtan av att behöva begrava sig ännu ett år till bland läxor när vår kära rektor säger "jag hoppas ni är laddade inför ett nytt intensivt skolår".
Det blir även mörkare tidigare på dagarna, kallare och sommarkänslan är som bortblåst. Jag vet i alla fall hur jag ska göra för att överleva även denna bittra höst och vinter. Och nej, jag tänker inte kura in mig i en filt med en kopp thé och tända ljus. Jag vill inte ha någon jävla filt, thé kan jag dricka på sommaren också och vad är tända ljus mot en värmande sommarsol?
Nej, det var igår när jag satt på tåget som jag kom på det. Då var det en kille på högst fjorton år som satt och pratade med sina vänner och som var så otroligt rolig så jag fick bita mig i läppen för att inte skratta högt. Även fast jag inte kände honom så fick han mig att må så bra för han gjorde mig glad och sprudlade av härlig energi. Jag ville ta med honom hem, sätta honom i ett hörn och beordra honom att vara rolig, men det gjorde jag så klart inte.
Så under den här vintern (givetvis annars också) så kommer jag njuta extra mycket av att vara med mina vänner och skratta extra högt. Det finns inget bättre än att skratta med sina vänner. Jag ska inte ha människor omkring mig som får mig att må dåligt. Livet går inte ut på att vara bitter. Mina vänner är som en slags drog som jag inte kan få nog av.
De lyser upp min vardag och får mig att må bra. Det kan ingen värmande sommarsol någonsin mäta sig med.
Och så var skolan igång igen efter ett långt sommarlov. Det är kul tycker vissa, andra inte. De flesta är förhoppningsvis glada att träffa alla klasskamrater hur som helst. Men jag är tveksam att om lika många känner längtan av att behöva begrava sig ännu ett år till bland läxor när vår kära rektor säger "jag hoppas ni är laddade inför ett nytt intensivt skolår".
Det blir även mörkare tidigare på dagarna, kallare och sommarkänslan är som bortblåst. Jag vet i alla fall hur jag ska göra för att överleva även denna bittra höst och vinter. Och nej, jag tänker inte kura in mig i en filt med en kopp thé och tända ljus. Jag vill inte ha någon jävla filt, thé kan jag dricka på sommaren också och vad är tända ljus mot en värmande sommarsol?
Nej, det var igår när jag satt på tåget som jag kom på det. Då var det en kille på högst fjorton år som satt och pratade med sina vänner och som var så otroligt rolig så jag fick bita mig i läppen för att inte skratta högt. Även fast jag inte kände honom så fick han mig att må så bra för han gjorde mig glad och sprudlade av härlig energi. Jag ville ta med honom hem, sätta honom i ett hörn och beordra honom att vara rolig, men det gjorde jag så klart inte.
Så under den här vintern (givetvis annars också) så kommer jag njuta extra mycket av att vara med mina vänner och skratta extra högt. Det finns inget bättre än att skratta med sina vänner. Jag ska inte ha människor omkring mig som får mig att må dåligt. Livet går inte ut på att vara bitter. Mina vänner är som en slags drog som jag inte kan få nog av.
De lyser upp min vardag och får mig att må bra. Det kan ingen värmande sommarsol någonsin mäta sig med.
Don´t stop me now. I´m having such a good time.
15.32
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
