agnes

I lördags hemma hos Torkel:

Jag- Alltså jag gnisslar ju sjukt mycket med tänderna när jag sover. Är inte det sjukt jobbigt?

Torkel- Jo men då armbågar jag dig i käken och då slutar du.


I lördags hemma hos Torkel:

Jag- Torkel, idag behöver jag köpa en ny necessär!

Torkel- Är det verkligen necessary?


Idag på Nancy´s:

Malin- AGNES SKA DU DRICKA VATTEN?! ÄR DU SJUK?

Sånt där internt. Typ som att jag är känd för att jag alltid dricka coca cola, och att jag alltid gnisslar tänder. Sånt där internt som bara de som känner mig förstår men som jag vill skriva här för att det är kul och så att jag kan kunna kolla tillbaka och skratta åt det.

Jag kanske inte har så många läsare. Men ni som är trogna läsare, är verkligen trogna. Skrattade lite när jag såg så många sidvisningar jag hade jämfört med hur många unika besökare jag har. Kärlek till er.

 

---

När tiden är rätt ska jag plocka upp dig, och ta dig långt härifrån.

 

-          "Din pappa tog i själva verket inte livet av sig, han blev mördad."

Här har jag gått i åtta år och trott att min alldeles egna pappa har skjutit sig själv i huvudet för att få slut på sitt lidande, få slut på sitt liv. I själva verket är det inte alls så, han har blivit mördad av någon som hade blivit beordrad att döda honom. Det var nämligen så att pappa hade varit inblandad i någon knarkhistoria, men sedan ville han dra sig ur. Men om man har gett sig in i leken får man leken tåla. Livet är leken och den är det inte så lätt att ta sig ur. Pappa var dock stark och på väg att gå till polisen för att berätta allt. Det får inte ske, nej det får verkligen inte ske. De var tvungna att döda honom, få det att se ut som ett självmord. Inga tankar på att någon skulle sakna honom, ingen tanke på skräcken pappa kommer få känna när de skjuter en kula genom hans hjärna. Få de andra att tro att det var njutning och inte skräck som syntes i hans ögon det ögonblicket döden välkomnade honom.

Det har nu gått åtta år. Jag, Agnes, har fått reda på sanningen. Jag är desperat för att hitta den som mördade min pappa. Det är vinter och jag går på Södertäljes gator. Mörkret ligger som en slöja och kylan griper tag om en.

Jag springer efter mördaren som de senaste åtta åren har gått fri. Han vet att jag vet. Han vet att jag har ringt polisen och de är på väg. Det är ruggigt kallt ute och den kalla luften tränger ner i mina lungor och gör det svårt att springa. Men jag har alltid varit envis, jag tänker inte ge mig. Jag tänker fånga den där jävla mördaren som har dödat inte någon mindre än min pappa. När jag får tag på honom ska jag slå honom så hårt jag bara kan. All den ilska jag har burit på mot min pappa under dessa år, all den felriktade ilskan, ska jag nu rikta mot rätt person. Jag ska döda honom, tänker jag.

Det är många tankar som går igenom mitt huvud när jag springer. Aldrig tidigare i mitt liv har jag varit så fast om att få tag på någon. Människor runt omkring oss ser chockat på oss. Folk som knappt syns under alla vinterkläder de har för att skydda sig mot kylan. Det är så kallt.

Jag får tag på honom. Mina händer griper tag om hans jacka. Äntligen har jag honom, han kommer få ett så jävla långt straff för det här. Han ska plågas. Det är han värd.

Då ser jag plötsligt två små figurer bredvid mannen jag håller i mina händer. Det är två barn. Två små pojkar, båda två i tioårsåldern. Den ena håller krampaktigt tag om den andra, den vill skydda. Båda ser i mina ögon med glansiga ögon av skräck. De är rädda. De kan inte rå för att de har hamnat i den här situationen. Det är hans barn. Mannen börjar gråta.

Jag släpper och går.

Ibland är drömmar allt bra konstiga.

Idag ska jag vara en luffare som sitter på en filt utanför Åhlen´s. Bara så att vi ska kunna spela in bra tv. Gaahh. Michael tycker jag ska vara barfota men där går gränsen.

Bra helg tillsammans med de bästa.







With empty words our worlds collide
It was my ego telling me why
I never thought I'd say this to you
I lied about you, regrets are useless
Was it my ego tellin' me
Was it my ego tellin' me why

Jag måste lida av narkolepsi. Jag somnar överallt. På tåget, lektionen, när någon pratar med mig och så fort jag sätter mig ner. Om jag inte är det så är jag speedad, känns som jag inte har något mellanläge.

Jag var sååååå nära på att slå till en kärring idag. Hon kallade mig "men lilla söta rara gumman" i ett nedlåtande syfte. Jag blir så jävla galen. Så bara för att man är en 19 årig tjej med skinn på näsan så ska man få ta skit? Dock så hade hon totalt fel vilket kommer kosta henne pengar. Skadeglädje kan vara en så skön känsla.

Sometimes I get you, Sometimes I don’t understand.
Sometimes I love you, Sometimes it's you I can't stand.
Sometimes I wanna hug you, Sometimes I wanna push you away.
Most times I wanna kiss you, Other times put you and every minute you start switching up
And you say things like, ‘ You don't give a fuck!'
Then I say, ‘I'm through with you.' Take my heart from you. And you come running after me, and baby, I'm back with you.

Oh.

"Ska vi vara jämställda fullt ut borde också männen ha en egen dag."

- Anna Haag

Mycket rolig kryssning i lördags.

VS

Jag älskar att kunna välja om jag ska sova över på landet eller i stan. Det är lyx för mig.

Jag är i Lund hos min pojkvän och imorgon åker jag hem BUHU. Har haft det mycket bra här, fast han vill inte hålla om mig när jag har mardrömmar vilket jag har haft alla nätter jag varit här. Har drömt att mina föräldrar (mamma&eric) har dött, så jag har alltid vaknat av att jag har gråtit. Tors-fre ska jag jobba och på lördag ska jag på kryssning. Bra sportlov.