agnes

Ibland tvivlar jag på mig själv och mina val i livet. Nästa månad åker jag ju iväg på min resa. Och jag har en sådan ångest. Jag kan gråta för mig själv och känna hur min trygghet glider ur händerna på mig. Det som får mig att få ångest är att jag kommer sakna min familj, vänner, Carina och släkt så mycket. Jag har så svårt att släppa greppet. Aldrig någonsin i mitt liv har jag bara tagit hand om mig själv. Jag har så stort behov att att andra ska må bra, att jag ska få dem att må bättre. Men det funkar ju inte när jag är på andra sidan jordklotet. Det skrämmer mig. Samtidigt kan det vara nyttigt för mig att inte kunna göra det. Att släppa mitt kontrollbehov en aning.

Mycket är inte sig likt som förut. Jag går inte i skola, har ingen pojkvän och jag bor på två ställen. Jag vet inte riktigt vem jag är utan de tre enheterna. Jag kastas ut utan att riktigt veta hur jag ska bete mig.

Jag tror var sak har sin tid. Just nu vill jag resa. Sen vill jag plugga, studera, skaffa barn, man, soffa och allt det där. Men jag ska leva i nuet. Och mitt liv kommer snart handla om att jag ska bo primitivt i flera länder och överleva på fried rice. Det kan ju ha sin charm. Som jag har sagt förut så handlar ju allt om att det ska vara rätt i tiden, så tror jag. Men just nu vill jag leva.