Det var han som ville kyssa mig.
Det är sensommarkväll och precis på gränsen till höst. Men inte riktigt än. Det går fortfarande att ha ballerina på sig. Det är fredagskväll och jag åker från jobbet och ska träffa dig. Det är mycket trafik och jag kommer bli sen. När jag väl kliver ur bilen efter att ha gjort en slarvig fickparkering ser jag dig stå där och vänta på mig. Du står utanför porten och har inte sett mig än men jag ser dig. Du ser ner på dina skor, ser upp och går runt några steg. Jag blir så himla glad av att se dig och skyndar på stegen för jag vill bara till dig dig dig. Så ser du mig och ler ditt fina leende med din fina mun och hela du är så fin.
Vi ska gå på bio. Jag har funderat innan om det är en dejt. Jag tror det. När vi går där bredvid varandra blir jag nervös och vet inte riktigt vad jag ska säga. Vad säger man när man har hundra ord man vill ösa över en annan person men inte vet hur man ska uttrycka sig? Så vi går där bredvid varandra bara och det är helt perfekt ändå. Du är i Stockholm nu och du ska stanna här.
Jag kan inte koncentrera mig på filmen. Inte bara för att den är så fruktansvärt dålig och inte för att jag fryser om fötterna och tänker att det visst var naivt att ta ballarinaskor. Jag tänker på vad du tänker på. Att du har fina händer. Att du har converse på dig och att det är mina favoritskor. Du böjer dig fram mot mig som du ska säga något till mig men du säger inget. Jag vänder mig mot dig och frågar vad du sa men du kollar bara på mig lite nervöst och säger att det inte var någonting. Jag sitter och funderar på det ett tag tills jag kommer på, du ville ju naturligtvis kyssa mig. Jag är så dum som inte förstår ett sånt självklart drag. Ska jag böja mig fram och kyssa dig? Men nu kollar du ju på filmen. Om jag kanske petar på dig för att få dig uppmärksamhet? Men hur läskigt skulle inte det vara egentligen. En tjej som petar på en för att få en kyss. Ha! Jag väntar. Sen vänder du dig mot mig igen och då ler jag och nu vet jag att vi är på banan igen. Du lutar dig mot mig och jag mot dig och sen är det bara du du du och bara jag jag jag. Du och jag. Och så har det varit sen då.
Nu har det gått några månader och vi lever tillsammans. Vi bor tillsammans. Det är vi. Det känns som en självklarhet och jag vet inte hur jag levde mitt liv innan dig. En del kanske tycker att det har gått fort. Men jag tycker tvärtom att det har gått långsamt. Tänk att jag har levt 20 år utan att ha haft dig som min pojkvän. Jag blir ledsen av tanken. Jag vill leva 20, 40, 60 och 80 år till med dig. Nåväl, 80 år till är väl lite väl naivt. Men det sägs ju att människor blir äldre i framtiden. Det jag vill säga är att du är min framtid och du anar inte hur lycklig du kan göra mig.
Ikväll ska vi på bio och jag kan knappt vänta tills vi får kyssas i biomörkret.
