Just nu åker vi bil mest hela tiden genom landet och vi åker vilse, hittar rätt och kör vilse igen. Men det är fint, det är det.
Nu har vi varit i Los Angeles i några dagar och man kan säga att jag känner en slags hatkärlek till den här staden. Det är fullkomligt fantastiskt och staden skriker ut glädje och hopp. Beverly Hills tog mig med storm. Att kolla över bergen med de fantastiska husen var en mäktig känsla. Dock är det många hemlösa och allt är lite överdrivet och lite falskt. Det sista får man väl ta med en nypa salt.
Det första vi gjorde när vi kom hit var att hyra en röd mustang som vi ska ha de här tre veckorna. Eric valde bil. Vi har varit i fantastiska Santa Monica, varit i The Grove, träffat Simons syster Alice och hennes man och idag var vi på universal studios vilket var bland det roligaste jag gjort. Imorgon bär det av bort från den här staden vidare mot Santa Barbara.
Det har varit händelserika dagar här men något säger mig att jag inte är klar med LA än.
För nästan på dagen exakt för ett år sedan så landade jag och Frida i Australien. Jag tänker på det ibland. Hur bra vi hade det och så många sjuka äventyr vi var med om. Och när jag lyssnar på Håkans låt uppsnärjd i det blå och blundar ögonen så är jag på ett hostel i Sydney.
Det är kväll och lite kallt ute. Så där på gränsen att man kan ha barbent. Jag och Frida gör oss i ordning inför kvällen och lyssnar på Håkan Hellström samtidigt. När vi känner oss klara går vi in till rummet mittemot där vi spelar ölspel och dricker goon. Frida pratar med en kille från England och jag låter Luuk lukta på min nya parfym som luktar choklad. Det är kaos i rummet. Det ligger kläder, mat och gamla vinflaskor överallt. Jag råkar hälla ut mitt glas i någons säng och jag rycker åt mig en handduk för att torka upp det. Det är rött i hela sängen och det går inte bort. Så vi lägger en tröja ovanpå. Om det inte syns så finns det inte där. Och så skrattar vi. Och så går vi alla ner och går mot en nattklubb som ligger vid hamnen. Frida blir förföljt av en äldre snubbe och blir bjuden på fina drinkar och jag blir bjuden på billig öl från annat håll. Personalen går runt med brickor med gratis mat och vi alla vräker i oss för att det är så man gör när det är gratis mat och man är backpackers. Sedan dansar vi och kvällen blir sen och vi är i Australien och ska vara borta i månader och vi är inte skyldig någon någonting. Bara oss själva. Sen ansluter en person till vår grupp och han berättar att det är någon som har spillt rödvin i hans säng.
Nu exakt ett år senare sitter jag i min egna lägenhet som jag har med min pojkvän. Jag är sambo. Idag på jobbet fick jag lära mig en ny avdelning på jobbet så att jag numera kan alla. När jag slutade köpte jag couscous och äpplen.
Jag är tillfredsställd med livet. Jag har det bra. Jag skulle inte vilja åka iväg och resa på samma sätt igen. Det är bra som det är nu. Hittills har jag tre korta resor inbokade det här året. Jag ska jobba våren och sommaren. Sen ska jag plugga. Sen ska jag bli vuxen. Jag skulle nästan kunna påstå att jag är lycklig just nu. Fast lycka är väl mer en känsla än ett sinnestillstånd? Lycak är ett så pretentiöst ord. Jag vet inte. Men jag vet att ibland saknar jag att inte ha några förpliktelser och kunna sitta på golvet på ett hostel i Sydney och drick billigt vin.
Och nu ska jag lägga mig i sängen och blunda och lyssna på uppsnärjd i det blå med Håkan Hellström och så är jag där 3 minuter och 45 sekunder och sen ska jag sätta mig bredvid min sambo i soffan och krama honom.
