Tell my love I´m leaving. I´ve gotta find something to believe in.
Nu kör vi. Om några timmar bär det av mot Bangkok. Känner inte så mycket just nu men det här blir nog bra. Riktigt bra.
.
Det är typiskt. Jag är aldrig sjuk, aldrig. Men så igår på jobbet exploderade mitt huvud och jag skakade konstant av kyla. Jaha. Hem och så hade jag feber på 38,7 grader. Jaha. 3 dagar kvar tills jag åker iväg och jag är sjuk. Men likt ett under så hade jag ingen feber när jag vaknade imorse. Fast jag är utmattad. Ringde hur som helst och sjukanmälde mig.
Nu har jag ångest. Oj, jag jobbar inte fast jag egentligen skulle det. Känner att jag måste alltid ge 100% av mig själv, även när jag är sjuk. I alla situationer. Oj, jag fick inte MVG i alla ämnen. Jag dör? Och sedan denna eviga strävan efter att man ska vara lycklig. Men jag tror inte på det. Det går inte att jaga efter sin egen lycka. Lycka är ett jävligt laddat ord också, tycker inte om det egentligen. Jag är ute efter nåt mer okomplicerat och fritt från prestation. Harmoni. Harmoni är mer bestående.
Nu har jag ångest. Oj, jag jobbar inte fast jag egentligen skulle det. Känner att jag måste alltid ge 100% av mig själv, även när jag är sjuk. I alla situationer. Oj, jag fick inte MVG i alla ämnen. Jag dör? Och sedan denna eviga strävan efter att man ska vara lycklig. Men jag tror inte på det. Det går inte att jaga efter sin egen lycka. Lycka är ett jävligt laddat ord också, tycker inte om det egentligen. Jag är ute efter nåt mer okomplicerat och fritt från prestation. Harmoni. Harmoni är mer bestående.
Finns det liv är det aldrig för sent.
Åh gud, guuud *sunes pappas röst*
Jag har så mycket att skriva men ändå så förmår jag mig inte att göra det. Det jag har att berätta berättar jag för de som står mig nära och undrar. Förstår inte grejen egentligen med att skriva här, det gör jag nog mer för min skull. Så att jag kan gå tillbaka och kika i arkivet och se hur mina tidigare dagar har sett ut. Mina dagar ser för tillfället ut att jag jobbar, umgås med mina kära och.. taggar inför resan!
Just nu känner jag dock vemod och jag funderar vad jag egentligen håller på med. Jag lider ju verkligen av svår separationsångest. Kan knappt se på Ellen utan att börja gråta. Har väldigt lätt till gråt nu för tiden. Grät t.ex. när jag såg en man gå ensam på bio. Detta är inte normalt. Hjälp, jag åker om två veckor.
Två veckor.
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH.
Så.
Nej men det blir kul. Om inte saknaden tar över, men det får jag inte tillåta den att göra. Inte för mycket. Jag ska ju inte åka iväg och dö, som min chef sa. Jag kommer ju hem! Och när jag är iväg så kommer jag uppdatera mera så att mina vänner och familj kan se vad jag har för mig.
Jag har så mycket att skriva men ändå så förmår jag mig inte att göra det. Det jag har att berätta berättar jag för de som står mig nära och undrar. Förstår inte grejen egentligen med att skriva här, det gör jag nog mer för min skull. Så att jag kan gå tillbaka och kika i arkivet och se hur mina tidigare dagar har sett ut. Mina dagar ser för tillfället ut att jag jobbar, umgås med mina kära och.. taggar inför resan!
Just nu känner jag dock vemod och jag funderar vad jag egentligen håller på med. Jag lider ju verkligen av svår separationsångest. Kan knappt se på Ellen utan att börja gråta. Har väldigt lätt till gråt nu för tiden. Grät t.ex. när jag såg en man gå ensam på bio. Detta är inte normalt. Hjälp, jag åker om två veckor.
Två veckor.
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH.
Så.
Nej men det blir kul. Om inte saknaden tar över, men det får jag inte tillåta den att göra. Inte för mycket. Jag ska ju inte åka iväg och dö, som min chef sa. Jag kommer ju hem! Och när jag är iväg så kommer jag uppdatera mera så att mina vänner och familj kan se vad jag har för mig.
