Luften smakar som en jordgubbspaj en solig dag i maj.
Söndag 6 maj Sverige
Hemma. Det är konstigt och svårt att förstå. Jag vet inte riktigt vad jag känner. Jag är överlycklig att få träffa min familj och vänner igen. Samtidigt känner jag mig ganska ledsen. Det känns som en era är över och jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Tjäna tillbaka alla pengar jag har spenderat typ. Men jag tror allt kommer kännas bättre när jag kommer tillbaka in i vardagen.
Även fast resan slutade väldigt tråkigt sa har resten av resan varit så bra. Det är något jag rekommenderar alla att göra. Det behöver inte vara att resa, utan följa sina drömmar. Om man vill något tillräckligt mycket så går det. Den här upplevelsen har gett mig så mycket. Min engelska har utvecklats enormt, jag har träffat så många människor, sett fantastiska platser och så har vi haft väldigt kul. Jag kommer nog inte resa på samma sätt igen, men jag ska definitivt tillbaka till en del av länderna vi har besökt. Jag vill främst tillbaka till Vietnam.
Det har varit så intressant att ha varit i olika länder och se deras kultur och hur de lever. Som Sofia som var 20 år, hade tre barn och jobbade på ett barnhem. Eller den unga kvinnan som jobbade i en skoaffär för att försörja sina föräldrar, fast hennes högsta dröm var att bli lärare. Eller Johnny i Siem Riep som försörjde sig på att köra turister till olika tempel, själv hade han inte satt sin fot i ett tempel. Det får en att få lite perspektiv på tillvaron.
Jag kommer nog inte blogga lika mycket som jag gjort tidigare. Jag brukar inte blogga om min dag, det ger mig ingenting och det är helt enkelt inte jag. Ibland kanske jag kommer lägga upp en text, någon tanke eller en bild. Det har varit kul att skriva om min resa. Att få berätta för er där hemma hur vi har det och så är det kul att ha det sparat så jag kan kolla tillbaka på resan de dagar då jag längtar tillbaka.
Det har varit så kul att ni har följt mig och skrivit så fina kommentarer. Det jag har skrivit i bloggen är ungefär 1% av det som vi har varit med om. Så om man vill höra mer så kan det ju vara trevligt att träffas face to face. Det kan ju vara trevligt, att inte endast kommunicera genom cybervärlden.
Tack för allt. Ni har varit guld.
Hemma. Det är konstigt och svårt att förstå. Jag vet inte riktigt vad jag känner. Jag är överlycklig att få träffa min familj och vänner igen. Samtidigt känner jag mig ganska ledsen. Det känns som en era är över och jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Tjäna tillbaka alla pengar jag har spenderat typ. Men jag tror allt kommer kännas bättre när jag kommer tillbaka in i vardagen.
Även fast resan slutade väldigt tråkigt sa har resten av resan varit så bra. Det är något jag rekommenderar alla att göra. Det behöver inte vara att resa, utan följa sina drömmar. Om man vill något tillräckligt mycket så går det. Den här upplevelsen har gett mig så mycket. Min engelska har utvecklats enormt, jag har träffat så många människor, sett fantastiska platser och så har vi haft väldigt kul. Jag kommer nog inte resa på samma sätt igen, men jag ska definitivt tillbaka till en del av länderna vi har besökt. Jag vill främst tillbaka till Vietnam.
Det har varit så intressant att ha varit i olika länder och se deras kultur och hur de lever. Som Sofia som var 20 år, hade tre barn och jobbade på ett barnhem. Eller den unga kvinnan som jobbade i en skoaffär för att försörja sina föräldrar, fast hennes högsta dröm var att bli lärare. Eller Johnny i Siem Riep som försörjde sig på att köra turister till olika tempel, själv hade han inte satt sin fot i ett tempel. Det får en att få lite perspektiv på tillvaron.
Jag kommer nog inte blogga lika mycket som jag gjort tidigare. Jag brukar inte blogga om min dag, det ger mig ingenting och det är helt enkelt inte jag. Ibland kanske jag kommer lägga upp en text, någon tanke eller en bild. Det har varit kul att skriva om min resa. Att få berätta för er där hemma hur vi har det och så är det kul att ha det sparat så jag kan kolla tillbaka på resan de dagar då jag längtar tillbaka.
Det har varit så kul att ni har följt mig och skrivit så fina kommentarer. Det jag har skrivit i bloggen är ungefär 1% av det som vi har varit med om. Så om man vill höra mer så kan det ju vara trevligt att träffas face to face. Det kan ju vara trevligt, att inte endast kommunicera genom cybervärlden.
Tack för allt. Ni har varit guld.
.
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Och ibland behöver man inte utmana livet mer än vad det utmanar en. Nu är vi på flygplatsen i Brisbane. Vi är på väg hem.
