agnes

Oj. Läste igenom mina senaste inlägg och usch vad deppiga dom är. Saken är den att jag är inte en sån person som skriver om hur min dag har varit osv. Dels för att jag inte orkar lägga ner tid på att skriva ner något som jag ändå har upplevt och dels för att jag undrar vem fan som skulle vilja läsa om vad jag har ägnat min dag till. Och jag skulle aldrig lägga upp en "dagens outfit". Inte för att jag inte tycker om att läsa om andra som gör det, bara för att jag ser ingen mening med att själv göra det.

Men nu kan jag skriva några såna där härligt klämkäcka blondinbella meningar om mitt liv. För de som undrar. Beskriva mig själv så ingen tror att jag är en deppig tjej. Jag jobbar på Hemköp men ibland på en förskola och ett växthus. Jag försöker jobba så mycket som möjligt för på nyårsafton så åker jag på mitt livs resa/äventyr med en utav mina bästa vänner. Vi kommer vara borta i sisodär fem månader. När jag kommer hem så fortsätter jag antingen jobba i ett år till eller så börjar jag plugga. Jag vill plugga antingen utveckling/internationellt samarbete eller så vill jag bli fastighetsmäklare. Vet inte riktigt vad man blir på det första alternativet. Man gör världen bättre typ? Jag har nog alltid haft lite jesuskomplex. Vilket ändå är själviskt på något sätt. När jag hjälper någon så mår jag bra utav det och jag vill uppleva den känslan igen. Själviskt. Fast båda vinner på det. Sen ska jag köpa en lägenhet i Stockholm också. Vet dock inte om jag kommer göra det nästa år. Har för stor seperationsångest från min syster. Eller så gör jag inget av det där? Livet kanske får helt andra riktningar om några månader och då välkomnar jag det. Jag känner även på mig att en sak i mitt liv kommer inträffa som jag inte skriver här. Bara för att jag ska vara så där töntigt kryptisk. MmMmm.

Hur som helst så är jag inte en deppig tjej med dåligt självförtroende. Jag är väldigt glad och skrattar ofta. Mest när jag är med Ellen. Imorgon ska jag träffa mina vänner och då kommer jag ha väldigt kul. Kommer antagligen tävla mot Malin om vem som kan köra snabbast med våra bilar. Nåväl, vet inte om jag försökte bevisa något för er eller för mig själv. Är nog inte riktigt medveten om att någon läser det jag skriver, skriver mest till mig själv. Antagligen därav "bristen" på hur min dag har sett ut. Känns lite tokigt att beskriva för sig själv hur dagen har varit. IALLAFALL- godnatt.

Jag får panik av att tänka och jag får panik på tanken av att leva i en slentrian. Jag kan inte stanna kvar längre, jag måste iväg. Tanken på att inte göra något med mitt liv och bara fortsätta utan mål, där den roligaste upplevelsen på veckan är att gå ut på en av Södertäljes uteställen får mig att må illa. Inte för att Södertälje ligger mig varmt om hjärtat, jag har bara gått i skolan där. Men att inte göra något med livet. Att inte kunna ha något att sträva efter. Att sitta fast. Jag vill ha ut så mycket mer än så och Sverige känns för litet. Jag vill göra saker. Jag köper en enkelbiljett till Bangkok.

Fast, egentligen tror jag inte att det beror på vart jag är någonstans. I själva verket kanske det handlar om att jag vill känna. När jag får en stark känsla så gräver jag ner mig totalt i den. När jag känner sorg bryter jag ner mig själv tills jag svimmar. När jag är glad så blir jag euforisk. Jag blir en fanatiker i mina egna känslor. Jag bryr mig inte om vad det är för känslor om summan ändå blir att jag får känna något. Så, hit me life. Ge mig allt.

Jag måste få känna.

Egentligen handlar allt om att det ska vara rätt i tiden. Livet kretsar kring just det. Omedvetet eller medvetet. Precis allt.