agnes

Den här helgen var jag i Skåne och träffade Dorkel. Jag har inte sett han på 5 veckor så det var verkligen på tiden. Vi hade det jättebra och det var hemskt att åka hem igen för jag vet att det kommer dröja 5 veckor till innan vi ses igen.

Igår kom jag hem vid 12 på kvällen. Då fick jag veta en hemsk sak. Att min gammelmormor hade dött. Jag har nog inte förstått det än. Min gammelmormor var mer än "bara" en gammelmormor för mig. När jag var liten så var hon som en extra förälder för mig. För några år sen blev hon sjuk. Hon blev allmänt virrig och hade svårt att känna igen folk mm. Men hon kände alltid igen mig och Ellen. När jag tänker på henne tänker jag inte på hur hon var på den senaste tiden. När jag tänker på henne så tänker jag på en underbar människa som lagade världens godste pannkakor, alltid gick och små sjöng för sig själv (även fast det inte alltid lät så bra...), som brukade spela kort med mig och Ellen, som alltid skämtade med, som alltid lyssnade på en när man ville prata, som alltid ringde när man fyllde år och sjöng en förfälig födelsedagsång och som ofta drack öl framför tv:n när vi satt bredvid och drack saft. Hon var något speciellt för mig och Ellen, och jag vet att hon kände samma för oss.

Jag kommer alltid minnas henne som världens bästa gammelmormor, som en rolig vän, en skämtsam gumma och en underbar människa.

Jag älskade och kommer alltid älska henne och var hon än är nu så ber, hoppas och tror jag att hon är frisk och har det bra. Min älskade gammelmormor.