agnes

Jag måste bara säga en sak! Idag när jag och Kevin gick ut från vår sista lektion så var det en liten unge, högst, absolut högst 3 år, som satt vid pianot i caféterian och spelade som en liten Mozart i tjejfodral. Jag blev heeelt chockad att en sån liten sak kan göra något så fantastiskt. Även om jag hade tränat i flera månader så skulle inte jag kunna spela så bra. Helt otroligt! Ett sånt barn ska jag ha!

Och så ska jag ha en liten ljushårig pojke som heter något i stil med Oliver eller William. Han ska ha glasögon, får gärna vara vindögd, ha en keps med massa olika färger och en snurra högst upp! Eller en liten svart pojke som ska heta Bobbi. Hur nu det ska gå till..