1609

Vad vet du om månljuset, förrän du blivit sönderslagen under det. Och vad vet du om gryningen förrän 
du mött varje morgonmed sömnlösa ögon. Vad vet du om solen förrän nån släckt alla ljusen. Och vad
vet du om att inte vilja vakna längreNi kommer få se er ungdom ruttna framför er. Och vad vet du om
 kärleken förrän du förgäves hatat den.Och vad vet du om när hjärtat kan bränna. För kärlek som aldrig
kan dö men inte heller leva. Hon kommer aldrig tillbaka. Hon kommer aldrig tillbaka. Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta. För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna. Stanna. Jag blir hellre
ensam än lycklig med nån annan. Sprid ut bensinen över solnedgången. Riv ner staden. Häll ut havet ända
bort till horisonten.Tysta ner musiken.Hon kommer aldrig hit igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0