Allt det vi gjorde, den stunden vill jag göra om.
Idag skrev jag ner en sak på tåget som jag kom och tänka på. Det är lite upprepning av det som jag skrev för någon dag sen men så här skrev jag.
Och så var skolan igång igen efter ett långt sommarlov. Det är kul tycker vissa, andra inte. De flesta är förhoppningsvis glada att träffa alla klasskamrater hur som helst. Men jag är tveksam att om lika många känner längtan av att behöva begrava sig ännu ett år till bland läxor när vår kära rektor säger "jag hoppas ni är laddade inför ett nytt intensivt skolår".
Det blir även mörkare tidigare på dagarna, kallare och sommarkänslan är som bortblåst. Jag vet i alla fall hur jag ska göra för att överleva även denna bittra höst och vinter. Och nej, jag tänker inte kura in mig i en filt med en kopp thé och tända ljus. Jag vill inte ha någon jävla filt, thé kan jag dricka på sommaren också och vad är tända ljus mot en värmande sommarsol?
Nej, det var igår när jag satt på tåget som jag kom på det. Då var det en kille på högst fjorton år som satt och pratade med sina vänner och som var så otroligt rolig så jag fick bita mig i läppen för att inte skratta högt. Även fast jag inte kände honom så fick han mig att må så bra för han gjorde mig glad och sprudlade av härlig energi. Jag ville ta med honom hem, sätta honom i ett hörn och beordra honom att vara rolig, men det gjorde jag så klart inte.
Så under den här vintern (givetvis annars också) så kommer jag njuta extra mycket av att vara med mina vänner och skratta extra högt. Det finns inget bättre än att skratta med sina vänner. Jag ska inte ha människor omkring mig som får mig att må dåligt. Livet går inte ut på att vara bitter. Mina vänner är som en slags drog som jag inte kan få nog av.
De lyser upp min vardag och får mig att må bra. Det kan ingen värmande sommarsol någonsin mäta sig med.
Och så var skolan igång igen efter ett långt sommarlov. Det är kul tycker vissa, andra inte. De flesta är förhoppningsvis glada att träffa alla klasskamrater hur som helst. Men jag är tveksam att om lika många känner längtan av att behöva begrava sig ännu ett år till bland läxor när vår kära rektor säger "jag hoppas ni är laddade inför ett nytt intensivt skolår".
Det blir även mörkare tidigare på dagarna, kallare och sommarkänslan är som bortblåst. Jag vet i alla fall hur jag ska göra för att överleva även denna bittra höst och vinter. Och nej, jag tänker inte kura in mig i en filt med en kopp thé och tända ljus. Jag vill inte ha någon jävla filt, thé kan jag dricka på sommaren också och vad är tända ljus mot en värmande sommarsol?
Nej, det var igår när jag satt på tåget som jag kom på det. Då var det en kille på högst fjorton år som satt och pratade med sina vänner och som var så otroligt rolig så jag fick bita mig i läppen för att inte skratta högt. Även fast jag inte kände honom så fick han mig att må så bra för han gjorde mig glad och sprudlade av härlig energi. Jag ville ta med honom hem, sätta honom i ett hörn och beordra honom att vara rolig, men det gjorde jag så klart inte.
Så under den här vintern (givetvis annars också) så kommer jag njuta extra mycket av att vara med mina vänner och skratta extra högt. Det finns inget bättre än att skratta med sina vänner. Jag ska inte ha människor omkring mig som får mig att må dåligt. Livet går inte ut på att vara bitter. Mina vänner är som en slags drog som jag inte kan få nog av.
De lyser upp min vardag och får mig att må bra. Det kan ingen värmande sommarsol någonsin mäta sig med.
Kommentarer
Trackback
