agnes

Hej Pappa.

Det var ett tag sedan vi hördes, närmare bestämt sju år sedan. Jag tänker på dig en del. Ibland väldigt mycket, och vissa dagar inget alls. Det är märkligt det där hur en person som man har tagit för givet i livet plötsligt kan försvinna från en så fort. Frågan är vart. Vart är du?

Men det är klart, jag har aldrig tagit dig för givet. Aldrig någonsin. Du har aldrig varit en självklarhet i mitt liv. Mamma däremot, hon har alltid varit en självklarhet i mitt liv. Även det är märkligt. Varför var aldrig du det?

Jag har så sjukt mycket frågor som jag skulle vilja ställa till dig. Jag är inte den där lilla flickan som jag var när vi senast träffades. Idag är jag, även fast det inte alltid känns som det, vuxen. På den tiden förstod jag ingenting. Jag visste att du var annorlunda och inte som andra pappor.

Dock vet jag att om jag någonsin får träffa dig igen så skulle jag inte få fram några ord. Jag skulle inte ha något att säga till dig. Vad är det jag ska säga till dig egentligen? Du har ju aldrig funnits där för mig.

För några år sedan hörde jag en vän säga "den som tar livet av sig och vågar möta döden är modig." Det är det mest korkade jag har hört. Det är inte modigt. Det är fegt. Du hade två val pappa. Antingen kunde du ta tag i ditt liv och göra något bra utav det. Om det inte var för din skulle så kunde du ha gjort det för min och Ellens skull. Du hade två döttrar. Två döttrar som du i slutänden gav fan i. Du valde en annan väg, den fega vägen. Du valde att ta livet av dig. Du valde den enkla vägen.

Var det inte värt att kämpa för min och Ellens skull?

Här om dagen tog jag körkort. Då tänkte jag på dig. Varför fanns inte du där då? Varför kunde jag inte få ringa till digoch skrika av glädje att "pappa jag har tagit kööökort!". Varför? Är det inte alla pappors dröm att få vara en del av sin dotters liv och dela de stunderna med henne? Du valde bort att vara min pappa. Men det är okej. Jag har en annan pappa, Eric. Och jag har en underbar mamma och syster som alltid har funnits där för mig, till skillnad från dig.

Egentligen vet jag inte vad jag känner, bara att det är tragiskt att det skulle sluta som det gjorde. Jag kan inte göra något åt det. Det var ditt val.

Det enda jag önskar för din del är att du är lycklig var du än är.

Med vänlig hälsning
Agnes Engström
Din dotter