agnes

Åh gud, guuud *sunes pappas röst*

Jag har så mycket att skriva men ändå så förmår jag mig inte att göra det. Det jag har att berätta berättar jag för de som står mig nära och undrar. Förstår inte grejen egentligen med att skriva här, det gör jag nog mer för min skull. Så att jag kan gå tillbaka och kika i arkivet och se hur mina tidigare dagar har sett ut. Mina dagar ser för tillfället ut att jag jobbar, umgås med mina kära och.. taggar inför resan!

Just nu känner jag dock vemod och jag funderar vad jag egentligen håller på med. Jag lider ju verkligen av svår separationsångest. Kan knappt se på Ellen utan att börja gråta. Har väldigt lätt till gråt nu för tiden. Grät t.ex. när jag såg en man gå ensam på bio. Detta är inte normalt. Hjälp, jag åker om två veckor. 

Två veckor.

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH.

Så.

Nej men det blir kul. Om inte saknaden tar över, men det får jag inte tillåta den att göra. Inte för mycket. Jag ska ju inte åka iväg och dö, som min chef sa. Jag kommer ju hem! Och när jag är iväg så kommer jag uppdatera mera så att mina vänner och familj kan se vad jag har för mig.