agnes

Alla ska vara glada. Helst hela tiden. Det ska jag se till. "Ah nej nu sitter han dar helt ensam och ar ledsen". Da maste jag vara dar. Snalla var inte ledsen. Fast han i sjalva verket kanske njot av att sita sjalv och dricka sitt morgonkaffe. "Ah nej nu ar hon ledsen for att nagon har varut dum pa jobbet". Da ar jag dar. Alla ska vara glada. Det basta vore om jag genom mina tankar kunde styra hur andra kande. Likt en allsmaktig kraft. Jag vill sitta pa en restaurangpch prata med den personen samtidigt som jag umgas med andra. Vill vara hos flera pa samma gang. Annu battre vore det om alla kunde vara pa samma stalle och ma bra, da skulle jag inte behova en superkraft. Kontroll.

En slank hon hit och en slank hon dit. Sen tog det stopp. Jag kan inte fa alla att ma bra, jag kan inte vara pa flera stallen. Det ar ju sa. Jag kan vara dar for dig. Jag klappar dig pa axeln och stottar dig i alla lagen. Men det ar bara du som kan kontrollera hur du vill leva ditt liv for att ma bra. Det kan inte jag. Det har jag ingen ratt till. Jag finns dar for dig. Alltid.

Och sa akte jag ivag och var tvungen att slappa all kontroll. Herregud. Men hon umgas med kompisar. Han aker pa skidsemester. Hon letar lagenhet. Jaha. Livet rullar pa efter deras regler. Det ar befriande. Dom har det bra. Aven fast det ar sa kallt.