agnes

En sak som irriterar mig här på Bali är kvinnosynen. I de flesta asiatiska länder vi har besökt för den delen. För männen är det okej att säga vad som helst till tjejer som går förbi. Det är okej. Helt okej att ta tag i dem också. Det finns ingen norm som säger stopp, det är socialt accepterat i samhället. Men för mig är det inte okej. Jag kan inte låta bli att ryta ifrån när de säger diskriminerade saker till mig. Jag tar ingen skit. Ingen står på mig. Punkt. Ibland kanske jag tar i lite väl. Som igår när en man i en affär tog tag i Ellen. Då gick jag fram till honom, spände blicken i hans kvinnoförnedrande ögon och sa att om han tar i henne igen så skulle jag slita huvudet av honom. Han blev rädd och jag såg skräcken i hans ögon. Det kändes rätt bra med ett maktbyte, även om jag tog i.

Å andra sidan står jag för att jag sa så. Om någon tar i en person mot dennes vilja, ja då är jag beredd att slå den personen. Jag hoppas att alla som läser det här också skulle stå upp för sina medmänniskor. Så länge ingen säger ifrån kommer det hända igen. Och igen. När någon blir diskriminerad tar jag åt mig personligt, även fast det inte är riktat mot mig. Jag känner samhörighet. Vi måste stå på oss tillsammans om det ska ske en förändring. När jag ryter ifrån mot någon som kallar mig något fult så ryter jag ifrån å allas vägnar. Jag vet att jag själv inte kan få världen att bli jämställt och utan kränkningar. Men jag kommer alltid kämpa. Jag måste tro på att jag kan förändra, annars har jag inget att sträva efter. Jag måste tro på mig själv, för vem ska annars göra det?

Det är tragiskt att tjejer kan vara så utsatta i vissa länder. Att förändringen inte går framåt. Jag tror på ett liberalt samhälle där ens egna vilja går först. För vad är vi utan den fria viljan? En egen talan. Så länge du inte skadar någon annan eller dig själv, så tycker jag att du har all rätt i världen att bestämma över ditt egna liv. För vad är livet? Och vem har rätt att tala om för dig hur du bäst ska ta vara på det? Och vem känner dig själv bäst om inte du?

Det jag vill säga är att vem som helst, man eller kvinna, den egna individen, har rättigheten att kunna leva i ett samhälle utan diskriminering och på sina egna villkor. Jag tror stark på att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Då skulle inte det förekomma män som skrek fula ord efter en. Tills vi får ett sådant samhälle måste man stå på sig och inse sitt egna värde. Och jag lovar att om en man tar tag i Ellen så där igen så kanske jag inte sliter av hans huvud, men jag skulle definitivt ge honom en bitch slap.